Lättare att komma till jobbet idag men fortfarande festival utanför byggnaden. Det har varit fullt upp och jag har träffat ännu fler trevliga praktikanter, blivit bjuden på pool party mm. Nu fisk till middag i Lad Prao. För även om det tar mig två timmar att resa varje dag (och kostar mer än 200baht) så är Lad Prao ett hem. En oas i kaoset. Här är det lugnt och man kan höra syrsorna och fåglarna och lukta på blommorna (kanske inte riktigt det sistnämnda, det luktar mest avlopp, precis som resten av stan).