Det här passade inte i förra inlägget så det får bli ett nytt. I måndags var jag och Verena och besökte Mauthausen koncentrationsläger. Jag har aldrig varit med om en sådan känsla och det obehag jag kände när jag insåg att jag var påväg in i gaskammaren där nära 100 000 människor mist livet. Men det är en del av historien som man inte får glömma. Och man får inte glömma att det faktiskt inte var så länge sedan. Det är underligt, lägret ligger på en kulle mitt ute på den Österikiska landsbyggden och det var solsken, grönska, klarblå himmel, 30 grader. Försökte fånga den obekanta kontrasten mellan det vackra och det hemska i några foton: